Alternative Lifestyle

Inte mycket nytt. Men bröllopet i helgen va helt perfekt. Finaste. Festen va superrolig och det gick bra att fota. Kanske kommer upp lite bilder när jag lyckats förstå hur min skitdator ska klara av att redigera RAW-bilder. Annars lite fest, lite sport, lite barnvakt, lite känslokaos. Precis som vanligt. Återkommer när jag orkar. Hej.

Den här veckan har mest bara passerat. Väntan. Ångrar att jag lättade mitt hjärta och lämnade över bollen till henne igen. Har ändå vart duktig och gjort några måsten. Men helt glömt att söka jobb. Vilket kanske va det viktigaste. Men. I morgon är det bröllop. Jag ska fota. Dubbla känslor om det när det är min bästa väns bröllop. Men det lär bli hur bra som helst. Kommer bli en bra fest. Har lånat kamerautrustning. D300 med trevliga gluggar. Roligare än min skitkamera. Man får vad man betalar för sa torsken. Hoppas jag kan slippa allt ikväll och köra på lite klassiskt fredagsmys. För orkar inget annat. Puss.

Har uppdaterat dåligt igen. Men blev en trevlig dag i torsdags som barnvakt. Spårade dock ut lite när barnen va lagda, Bingolotto började och whiskyn åkte fram. Resulterade i en lugn fredag. Men sen gick vi all in med svensexa i lördags. Fantastiskt kul. Go kart, uppdrag på ikanohuset, bubbelpool, bastu och gott om öl. Sen bowling och en rejäl efterfest. Fantastiskt. Kommer kanske lite bilder när jag hittar min kamera och jag orkar blogga på riktigt. Ligger utslagen på soffan fortfarande. Med kärleken vet jag inte vad som händer. Hon säger att hon vill flytta men fortfarande vara ihop. Jag är kluven och vet ingenting fortfarande. Dör av den här tiden. Men är väl bara låta tiden gå och se vad som händer. Nu måste jag ta mig i kragen. Skicka lite beställningar, handla, städa, tvätta och 100 andra saker som borde göras.

Fick hem de finaste t-shirterna. Idag står det lite på planeringen. Arbetsförmedlingen nu vid ett. Sen ska jag vara barnvakt åt brorsbarnen resten av dagen och kanske avsluta med lite bingo. Enbart för Lokets skull. Det blir väl roooligt då. Och här är jag. Idag.

Är fortfarande bakis efter en Hockeykväll i måndags som utvecklades till en liten fest. Inte sovit något i natt. Helt slut. Men måste göra något vettigt idag. Har några beställningar att packa. Lite datajobb jag borde göra och sen har paketet med t-shirtar från Caliroots kommit. Måste försöka jaga pengar också. Har 40kr och inte ett skit här hemma att äta. Antar att det ordnar sig. I morgon är det dags för möte på AF. Kanske äntligen kan få en planering och veta vad som händer i framtiden. Ja, det fixar sig. Nån gång.

Samma historia den här helgen. Flickan försvann och va inte där hon sa. Vi sågs igår igen. Äntligen. Men bara för att säga att jag verkligen inte klarar mer nu. Det får räcka. Går inte lita på henne. Så spelar ingen roll vad hon säger. Tänker inte stå ut med det längre.

Det är farsdag som bekant. Så är uppe i stugan och hälsar på. Det är något fint med att vara ensam i bilen på de smala skogsvägarna upp hit. Trots att man leker med döden i hastigheter över 80km/h i golfen. Dags för mat och fika snart. Blir nog kvar och ser Sverige - Finland sen. Även om det inte är så mycket att se. Men mysigt att vara här. Grattis pappor.

Bryggbilden blev visst bäst på mobilen. Bra iPhone 4S. Råkade beställa två t-shirtar.

Visste att jag skulle hitta tillbaka hit. Det är alltid så. Det jag kämpat för. Det som hållt mig över ytan. Jobbet och Sarah. Det ända som håller mig kvar i verkligheten. Nu har båda glidit ur mina händer. Eller är på väg. Orkar inte. Det vänder. Men är en väldigt liten tröst när man är mitt i skiten. Så nu sitter jag här i min bil. Med ångesten krypande i hela kroppen. Vid kanalen. Måste ge henne lite ensamtid säger hon. Men jag vill inte vara ensam. Det sista jag vill nu. Om jag vore mer egoistisk. Och inte hade så fina vänner och familj. Hade jag antagligen släppt handbromsen och rullat ner i kanalen. Så att jag hamnar på botten på riktigt. Men som tur är har jag lärt mig något de här senaste åren. Så lägg inte för mycket tanke på den här jävla texten. Behöver bara skriva av mig när jag inte har någon att prata med. Jobbigt att behålla allt i huvudet.

Det blir visst Gamex ändå. Bestämde oss nu först på morgonen för har egentligen ingen vettig bil att ta oss upp i. Men vi för klämma in oss i Johans lilla sportbil. 4 pojkar. 4 nördar. Blir trångt men förhoppningsvis kul. Förväntningarna är att få se och testa PSVITA, MW3, och en del nya 3DS-spel eftersom Bergsala/Nintendo skulle ha en stor monter. Så det ser vi fram emot.

Mitt i veckan. Men det krittar. Händer inte så mycket här. Har vart nere hos storebror för att han skulle kolla på golfen. Men efter en timmes väntan åkte jag hem igen för det verkade som att han inte hade tid för det. Ska sluta skriva om mina skitproblem. Men känns som livet står på paus. Även om det kanske inte känns helt hopplöst med tjejen så mår man inte toppen. Och orkar inte med det jag borde. Orkar inte med alla jävla papper och skit som jag borde fylla i. Orkar inte anstränga mig med företaget. Orkar inte söka något jobb. Orkar knappt vimmelfotografera. Orkar inte. Bryr mig lixom inte. Skit samma om jag blir utan pengar nästa måndad. Orkar verkligen bara inte. Men nån dag ska jag ta tag i alla 100 saker som ska göras. Måste väl. Men inte idag. Idag ska jag gå på bio och se Tin-Tin med mamma. Min bardomsidol. Kan bli bra. Flickan är bortrest igen. Hon ska på konsert i Stockholm. Rihanna såklart. Jag vill på Gamex i morgon. Har blivit frågad om jag vill med. Men tror inte det finns pengar till det. Vi får se hur det blir.

Har haft en FIFA/hockeykväll med lillebror. Trevligt. Skönt med Färjestadvinst. Flickan jobbar sent. Vi har hunnit prata mycket idag. Det känns bättre. Och sämre. Känns mer som jag kan lita på henne. Tror jag. Men också att hon faktiskt inte mår så bra. Men. Det är väl mer än så. Vi får se vad som händer. Nu ska jag snart hämta henne på jobbet och lite mat från McDonalds. Go'kväll.

Det va en sån enorm lättnad att hon kom hem. Så man kan prata. Öga mot öga. Hennes förklaring om att fly för att inte veta vart hon skulle ta vägen när hon ville vara ensam och mådde dåligt. Jag ser på henne hon är ledsen och att en del säkert stämmer. Men alla bitar faller inte på plats. Tilliten är ganska svår. Men en stor del av min ångest försvann. Det va det viktigaste nu. Och jag vill inte göra något förhastat. För vet själv hur det blir med tankar ock känslor när ångesten styr. Mycket större sak i hjärnan och hjärtat än vad det egentligen någonsin var. Men ljuga. Det gör man inte. Jag vet inte vart man går härifrån.