Lättnad.
Det va en sån enorm lättnad att hon kom hem. Så man kan prata. Öga mot öga. Hennes förklaring om att fly för att inte veta vart hon skulle ta vägen när hon ville vara ensam och mådde dåligt. Jag ser på henne hon är ledsen och att en del säkert stämmer. Men alla bitar faller inte på plats. Tilliten är ganska svår. Men en stor del av min ångest försvann. Det va det viktigaste nu. Och jag vill inte göra något förhastat. För vet själv hur det blir med tankar ock känslor när ångesten styr. Mycket större sak i hjärnan och hjärtat än vad det egentligen någonsin var. Men ljuga. Det gör man inte. Jag vet inte vart man går härifrån.
Kommentarer
Trackback
