Undergången är nära.
Ja, ni ungdommar. Tiden går. Händer inte så mycket annat än vanligt. Nu dök det upp en långhelg. Såklart lite skönt. Men jag har inget att göra. Så tänker bara. Hon är i hjärnan igen. Och min chef hintade något om att jag kanske ska få gå ner i timmar över sommaren. Om det ens blir något. Så oroar mig över jobbet med. Trodde inte det skulle komma till det. Det är det enda som funkat. Men det va väl för bra för att vara sant även det. Hatar att man ska vara så lättpåverkad och låta sån skit tynga ner en helt. Blir galen på´t. Om den här sommaren blir som förra kommer jag antagligen supa ihjäl mig eller något annat skoj. Fy fan. Skärpning Dennis. Men när väl tankarna kommit. Hon. Då finns det inget annat jag vill göra eller någon annan jag vill träffa. Men får väl göra ett försök. För här hemma kan jag inte vara. Hej.
Kommentarer
Trackback
