Vi som visste.

på ett tak till ett hus i en stad
i ett land i en värld utav glas
någonting hände men ingen vet vad
ingen minns något men alla står kvar
vi va där när alla ropade, lev!
världen va vacker och så underbart skev
vi skruva till den
vi vred och vi vred
tills livet välde in på riktigt i oss med

vi som visste var är vi någonstans?
va det bara så det va när våran dröm försvann
nu står jag kvar här med något hårt i min hals
nu står jag kvar här och vet ingenting alls

vad vi har druckit
vad vi har gått loss
och ställt åt sidan alla tvivel som har gnagt i oss
jag glömmer aldrig hur du sjöng när du brann
glömmer aldrig när min rädsla föravann
det vi har kvar ligger här i min hand 
det vi tror på rinner undan som sand
höj volymen jag tror jag når fråm
vill se till att ingen glömmer våra namn

vi som visste var är vi någonstans?
va det bara så det va när våran dröm försvann
nu står jag kvar här med något hårt i min hals
nu står jag kvar här och vet ingenting alls

dagarna går men tiden står still
och jag kan inte stanna kvar här fast jag gärna vill
jag tänker aldrig på de människor jag glömt
jag tänker aldrig på de drömmar jag drömt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

BloggportalenBloggtoppen