Love isn´t blind, it´s retarded.

Varför ska det vara så svårt att säga ifrån och bara gå. Hur mycket skit och respektlöshet ska en människa behöva ta egentligen? Varje gång jag känner på mig att det är något som är fel så är det det, varje gång den där människan går ut utan mig så är det något.

Av någon anledning pillade jag med hennes mobil och kom över de senaste nummren hon ringt och jag kände igen ett, såklart va det hans. Hennes första förklaring va först att Ida lånat mobilen och ringt någon, andra när jag sa att jag viste vems nummret va var att den personen hade ringt och hon inte va säker på vem det va så därför ringde hon upp och kollade. Vilket som så ljuger hon och eftersom ljuga är hennes första val så är väl det inte så svårt att tänka sig att det mesta som kommer ut ur människans mun är lögner.

Visst, det kan vara jätte oskuldsfullt, men jag skulle visa så extramt så mycket större respekt. Anstränga mig för att visa hur man vill ha det. Inte om och om igen motbevisa det.

Vet inte vad det är, är jag kännslomässigt utvecklingstörd eller vad är det? Har som två sidor i mig som talar om för mig vad jag ska göra men kan inte välja.

Ja, det kanske låter dumt. Men jag vill inte att någon ska tala om för mig vad jag ska göra heller. Så de kommentarerna behöver jag inte.

Kommentarer
Postat av: John

Okey I won´t say what you don´t wanna hear. Men grejen är att du ska inte må dåligt. Det är DITT liv och du bestämmer...

2007-09-23 @ 12:09:05
URL: http://johnvalencia.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

BloggportalenBloggtoppen