Alternative Lifestyle

Att vara barn minns jag inte hur det va, det borde vara bra tänkter jag, men har faktiskt inte många minnen som tyder på det, för har i stort sett inga minnen kvar. Vet inte vad det beror på om jag ska vara ärlig, men jag minns inte när vi va en enda stor familj och gjorde familjsaker. Kanske för många helger av röka och tabletter, annars har jag bara förträngt det.

Tonåring vet jag inte om det va något hit heller, för många kännslor och konstiga tankar, och i mitt fall hade jag ingen där som talade om för mig hur jag skulle göra, listade ut det mesta själv. Visserligen va det väl det som formade mig till den jag är idag, och det borde jag inte ångra. Men håller med Säkert i en av låtarna 'vilken jävla lögn att det ska va ens bästa tid'

Men nu när man nått en ålder då man bör kallas vuxen, om det funkar, man klarar sig själv, man vågar stå upp för det man säger och tror på, man har pengar så man kan göra det man vill, man kan dricka öl utan att få minnesluckor och man har vart med om en del så man har lärt sig. När det flyter på så är det så jävla mycket bättre än allt annat jag levt igenom.

Hoppas det inte vart för dystert, inte det som va tanken.