Alternative Lifestyle

Boston Tea Party va inte lika roligt som det brukar vara, kan bero på att det handlade om kärlek och otrohet och det kanske inte är ett ämne som passar mig så bra just nu. Väldigt trevligt att Tobban kom över ett tag i alla fall, men han gick hem direkt efter igen för han började visst få ont i huvudet.

Påtal om Boston Tea Party så har även Sarah skrivit om Patrik fysikern i hennes blogg, och tydligen så har han eller någon som utger sig för att vara honom kommenterat inlägget:

Postat av: Patrik Norqvist

Hej och tack! Roligt att läsa så positiva ord! (Att jag är så stel (i nacken) beror på en ryggsjukdom som jag fick i tjogoårsåldern.) \Patrik

Tycker ändå att det är rätt komiskt, men Sarah vart jätte närvös för att hon hade sårat honom. Om man söker på 'Boston Tea Party Patrik' på google är hennes blogg det första man får upp, skulle kanske kunna vara han på riktigt.

Andra tankar.
Jag sitter i en jävla knepig sits, har umgåtts lite med Sarah som ni vet de senaste dagarna, skämms nästan lite att jag gjort så och känner mig så dum, för vill inte men ändå är det något inom mig som vill. Men det känns på ett helt annat sätt nu när jag vet att jag inte kan vara kär i henne. Tycker väl synd om henne på någotvis, samtidigt som jag är väldigt orolig för henne. För ikväll har hennes Pappa och hans fru ringt varsin gång hit och undrat en massa, undrar över om jag vet hur Sarah mår och vad det är som är fel. Eftersom de inte kan få någon kontakt med henne så tror de det värsta. Jag ville inte berätta för mycket för tycker väl inte det är min sak att berätta om allt, men eftersom de började oroa sig för att hon tar droger eller något fick jag väl berätta lite bara för att lugna dom, förstår väl att de är oroliga, och Sarah tror säkert att de är arga på henne istället, så hon känner att hon inte har någon att prata med, och då kommer hon väl till mig för jag är den ända. Fan va djupt det här vart nu. Jag känner samtidigt att jag inte vet vem jag ska prata med om allt, så får väl skriva ner skiten för mig själv eller så ni kan läsa det, men känns bara som jag är inne i något jag inte kan ta mig ur. Jag är tydligen för snäll för att bara lämna någon med sitt eget, klart jag bryr mig, jag bryr mig alldeles för mycket, jag vet inte om det är för att jag är svag, eller vad det är.