Ångestdagen.
Idag gick jag upp för att åka till butiken som sagt, grejade med bilen och samtalade lite med Peter. Tydligen åkte Sarah och Sarah med på samma buss som mig, det kändes konstigt, jag såg de aldrig, men ändå.
Sarah har väl äntligen erkänt i några sms idag, men hon säger att det bara hänt några gånger och att hon aldrig tvingat någon att ljuga för hennes skull. Men jag vet att hon aldrig kommer tala om hela sanningen för mig. Sen skrev hon något om att hon har gjort ETT misstag, jag vet inte om en serie misstag som utspelar sig över ett halvårs tid kan kallas för ett misstag, och när man gör det med flit planerat vet jag inte heller om man kan kalla det för misstag, vad tycker du själv Sarah?
Linköping åkte de till också, tydligen för att Sarah skulle följa med Lill-Sarah till skolan för att hon inte ville vara ensam hemma, krossade mig eftersom jag vet att hennes kära knullkompis bor i Linköping nu för tiden, litar såklart inte ett ögonblick på henne längre. Jag skrev ett långt och 'snällt' sms efter några kanske elaka, önskade henne lycka till, bad om ursäkt för att jag sagt att jag önskar att hon ska blir våldtagen, dödad och uppäten av en haj, att hon kanske skulle tänka över vad hon har gjort och hur hon behandlar människor (snäll som jag är ändå) och att jag tycker att det är bäst vi inte hörs mer. Men jag fick något vresigt tillbaks om att jag skulle sluta prata med hennes vänner och att hon inte alls behandlar människor dåligt, det sårade mig, är inte jag en människa då, eller vad kallar hon det hon har gjort mig? kunde inte hålla tårarna tillbaks på bussen, bussen även hon satt på.
Jag blir bara mjuk och ledsen när jag pratar med henne, jag vill vara hård och arg istället det känns lättare då. Så jag måste sluta! Jag ska blocka alla hennes vänner (som tydligen inte alls är mina vänner) på MSN, sorry, men Sarahs regler, sen ska jag kolla om det går att blocka mobil nummer, har för mig att det ska gå, men vet inte om jag kan, för vill ändå se vad hon skriver, jag känner mig helt sjuk i huvudet, helt jävla dum i huvudet, jävla känslor, jag vill bara sluta känna, men helst utan droger den här gången. Fan, jag har börjat gråta igen, jag har inte gråtit på hela tiden med henne nästan, men nu är det tillbaks, är så jävla rädd för att falla lika djupt som sist, men vet att jag är starkare än så nu, det måste jag vara.
Hade så många konstiga kännslor idag, gråten i halsen och ångesten pumpade genom hela min kropp. Pallade inte att vara kvar i butiken, så pappa hämtade upp mig, sen fick jag mat hos honom, för hade visst glömt att äta idag med, sen va vi och handlade, jag ville bara hem, men ingenting blir bättre här hemma det vet jag ju.
Sarah har väl äntligen erkänt i några sms idag, men hon säger att det bara hänt några gånger och att hon aldrig tvingat någon att ljuga för hennes skull. Men jag vet att hon aldrig kommer tala om hela sanningen för mig. Sen skrev hon något om att hon har gjort ETT misstag, jag vet inte om en serie misstag som utspelar sig över ett halvårs tid kan kallas för ett misstag, och när man gör det med flit planerat vet jag inte heller om man kan kalla det för misstag, vad tycker du själv Sarah?
Linköping åkte de till också, tydligen för att Sarah skulle följa med Lill-Sarah till skolan för att hon inte ville vara ensam hemma, krossade mig eftersom jag vet att hennes kära knullkompis bor i Linköping nu för tiden, litar såklart inte ett ögonblick på henne längre. Jag skrev ett långt och 'snällt' sms efter några kanske elaka, önskade henne lycka till, bad om ursäkt för att jag sagt att jag önskar att hon ska blir våldtagen, dödad och uppäten av en haj, att hon kanske skulle tänka över vad hon har gjort och hur hon behandlar människor (snäll som jag är ändå) och att jag tycker att det är bäst vi inte hörs mer. Men jag fick något vresigt tillbaks om att jag skulle sluta prata med hennes vänner och att hon inte alls behandlar människor dåligt, det sårade mig, är inte jag en människa då, eller vad kallar hon det hon har gjort mig? kunde inte hålla tårarna tillbaks på bussen, bussen även hon satt på.
Jag blir bara mjuk och ledsen när jag pratar med henne, jag vill vara hård och arg istället det känns lättare då. Så jag måste sluta! Jag ska blocka alla hennes vänner (som tydligen inte alls är mina vänner) på MSN, sorry, men Sarahs regler, sen ska jag kolla om det går att blocka mobil nummer, har för mig att det ska gå, men vet inte om jag kan, för vill ändå se vad hon skriver, jag känner mig helt sjuk i huvudet, helt jävla dum i huvudet, jävla känslor, jag vill bara sluta känna, men helst utan droger den här gången. Fan, jag har börjat gråta igen, jag har inte gråtit på hela tiden med henne nästan, men nu är det tillbaks, är så jävla rädd för att falla lika djupt som sist, men vet att jag är starkare än så nu, det måste jag vara.
Hade så många konstiga kännslor idag, gråten i halsen och ångesten pumpade genom hela min kropp. Pallade inte att vara kvar i butiken, så pappa hämtade upp mig, sen fick jag mat hos honom, för hade visst glömt att äta idag med, sen va vi och handlade, jag ville bara hem, men ingenting blir bättre här hemma det vet jag ju.
Kommentarer
Postat av: Tobbe
inget fel med o gråta lite.. brukar oftast kännas lite bätre efter man gjort det. Men vad är det skit snacka om att du inte får prata med hennes vänner, du har väll gått o blivit vän med många av hennes vänner.. då är dom ju dina vänner oxå..
å att du ska fall lika långt som föra gången behöver du inte vara rädd för.. där ja tar imott dig långt innan dess... =)
gud vad flumigt skrivit av mig.. jaja orkar itne rätt
eller fixa till det..
Postat av: EmmaSimsek
Va stark vännen, du klarar dig egenom allt.
Postat av: Mli
Allt för dig min favvo. Glöm inte det. Jag finns här.
Trackback