Alternative Lifestyle

När jag va yngre så grät jag mer, och skrev mycket mer. Nu gråter jag bara när jag är full eller slår mig hårt. Skriver gör jag med för sällan. Kom över en massa gamla texter när jag gick igenom min gamla hårddisk, men vet inte om det kanske mest är pinsamt att läsa?

Springer.
nätter då ångesten sakta kryper sig på
blir fylld av kännslor jag inte förstår mig på
jag förstår aldrig riktigt varför det blir så
känns som om jag vill bryta mig loss från mig själv
samma kännslor som jag hade då
när jag trodde kniven skulle hjälpa mig
men nu är det verkligen inte så
den här gången vill jag inte bort
inte så långt härifrån som jag ville då
den här gången är jag för nyfiken för att gå
men för rädd för att stanna?
har glömt vad det är jag rymmer ifrån
är det därför jag står stilla?

Kännslor.
alla sömnlösa nätter
och alla dagar man inte riktigt är vaken
alla dagar och nätter man inte minns
och alla dagar och nätter man inte vill minnas
all värme och kärlek jag känt
tillverkad, konstgjort eller äkta
all kyla och smärta jag känt
påhittad, falsk eller sann
alla tårar och leenden
teater, fejk eller från hjärtat
saker som format mig
saker jag är rädd för
saker jag längtar efter
och saker jag dör för

Lite om det hemska och det vackra.
jag är rädd att jag visade lillebror vägen.
fel väg.
och aldrig talade om att knivarna inte hjälper.
att ha sönder sin kropp hjälper aldrig.
att spriten och drogerna inte är någon hjälp heller.
det kan bedöva för stunden, eller göra det värre.
sen dagen efter vaknar man med ångesten långt upp i halsen.
och då tror man knivarna hjälper igen.
varför talade jag aldrig om att det va fel, jag hade den erfarenheten.
jag ville inte att du skulle gå i mina fotspår, men du undrade varför.
"du är ju världens bästa, klart jag vill bli som du"

vart är änglarna när man behöver dom?
jag ville va din.
en storebror måste va stark, precis som min.
att lära sig den hårda vägen kanske är mer lärorik?

och sen händer det nått hemskt igen.
att farmor är hos änglarna, dom som gömmer sig?
men snön lägger sig som bommul på marken,
hon visar oss att världen är vacker ändå.