Jag spelar vanlig.
Ensam med mina tankar är jag inte mycket till person, jag hatar och är trött på det mesta. Känner mig så otroligt liten och sårad. Men så fort jag inte är ensam längre stänger jag av och spelar vanlig. Lägger på locket och låtsas vara stark.
Jag mår alltid bra om någon frågar, för vill inte att någon ska veta att det är fel och orkar inte ta den diskutionen. Men jag har blivit jävligt bra på att spela vanlig och det blir också ett problem. För desto längre jag spelar desto hårdare slår smällen efteråt.
Det blir mörkare och ibland så mörk att jag egentligen inte orkar med mig själv. Men levt med tankarna sen jag va liten så har börjat kunna leva med dem. Jag ler och är trevlig men inom mig pågår ett världskrig.
Fick anledning och sätta ord på mitt mående idag eftersom jag hade ett möte i morse. Har svårt att förklara, därför kände jag att det blir enklare om jag skriver. Håller oftast käften eftersom jag hatar att bli tyckt synd om eller att någon säger 'så har det alla'. Allt går i perioder och jag har bestlutat att leva vidare så ni behöver inte vara oroliga.
Dessutom är det bättre, inte lika svart/vitt som det va förr. Skriva hjälper, men ni behöver inte läsa skiten. Någon dag blir jag också vuxen och normal. Kanske.
Men du är ju redan vuxen :D Och normal är bara ett jävla dumt uttryck. Finns ingen som kan bestämma vad normalt är. Det hjälper verkligen att skriva av sig, jag är likadan när det kommer till den punkten! Hoppas det blir helt bra snart så du slipper vara "vanlig" inför andra.
Är frugan din fortf utomlands förresten?
Ha en fin dag! Solen skiner iaf idag :D
"Har du samma mörker i dig som jag" sjunger Jöback....för dig och mig.
Du är precis som jag och jag är precis som du...världens bästa skådisar! Snart kommer världen på att vi är en bluff. Men Dennis, det blir ingen skillnad då för vi kommer vara likadana även då. That´s the way we are.....just as simple as that. Jag älskar dig så otroligt mycket som du är!!!!
Tack. Ja, det hjälper verkligen att skriva ibland. Yepp, Sarah kommer hem i morgon :)
Så är det. Älskar dig med mamma. puss.
Jag tänker i alla fall vänta med att läsa det här inlägget tills ni två "bluffisar" har växt upp och blivit normala. :)
då får du vänta....men man kan väl ha roligt under tiden.
